Katter



Arvid





Spöket var en av de första, en svartvit hankatt. Honom räddade jag från döden som helt nyfödd. Han hade ramlat ner i ett hål mellan en bänk och ett bord i pannrummet och kunde inte komma upp.
En liten, förskräckt, rysligt kall unge var det som jag fann,
och som hans mamma hade gett upp hoppet om.

Vi fick inte behålla varken Katten, Spöket eller de två katter som kom senare, efter några år som kattlösa, Arvid och Arild.
Alla dessa katter blev ihjälkörda ute på vägen, det är i alla fall vad vi tror,
även om vi inte riktigt vet med alla.
Det kändes oerhört svårt.

Överst på denna sida finns en bild på min favoritkatt Arvid....vilken skönhet!



Arild


KATTERNA VI HAR NU



Aramis

Arn

Så kom Aramis och Arn....de föddes hemma hos vår äldsta son Martin och Jennie ungefär samtidigt som de fick sitt barn och vårt barnbarn Mira!



Aramis och Arn som små i stallet.

Aramis är den mest sociala av de två....och den mest sociala katt vi någonsin träffat för den delen. Han vill alltid vara med överallt och försöker alltid ställa sig in hos våra rid- och logigäster. Sover gärna i deras säng om han får.
Han spinner så högt att det riktigt vibrerar i luften.

Arn är lite mer reserverad, d.v.s ungefär som katter är mest. Om det inte passar så gör han som han vill, men han är gårdens vaktdjur nummer ett och har, visserligen på en armslängds avstånd, full koll på vad som händer.



Liten Arn


Det behövs katter på en sådan gård som vi har om den inte ska översvämmas av möss och sorkar!
Aramis och Arn är fantastiska jägare! Vi har knappt sett en mus sen de kom till oss. De håller också efter vattensorkar och annat som annars skulle kunna ställa till en del i trädgården.



Liten Aramis

Vår gård har blivit en riktig kattgård!!
Aramis och Arn är så sanslöst vänliga mot alla våra grannkatter, att de utan att bråka låter dem äta ur den EGNA matskålen! Det ser faktiskt ut som om de har det som i sagorna om Pelle Svanslös...fast någon elake Måns har vi inte sett till.
Vänliga är de också mot alla andra husdjur på gården.



Arn som vuxen, vid dammen, alltid på jakt efter någon mör sork.





Tillbaka