Jämtgetter Stina som liten killing Allmänt om allmogegetter. (texten är delvis hämtad från Föreningen Allmogegetens hemsida.) Geten är ett av de allra äldsta husdjuren, och var förr mycket vanlig i Sverige, framför allt i skogs- och risbygd. Geten kallades ofta "fattigmans ko", eftersom även fattiga familjer hade råd att hålla en get för mjölkens skull. Getterna gav även ragg, horn och kött till husbehov. De höll landskapet öppet genom att beta sly och buskar, och kunde också användas som dragdjur till små kärror. I början av 1800-talet lär det ha funnits mer än 170 000 getter i landet, men nu finns endast något tusental djur kvar. Av dessa är de allra flesta förädlade mjölkgetter och bara något hundratal är oförädlade allmogegetter. Allmogegetterna är oförädlade lokala lantraser. Sådana raser betecknas ibland allmogeraser. De är under århundraden anpassade till lokala förhållanden och ett självhushållande jordbruk. De har aldrig utsatts för förädling i form av medveten inkorsning med importerade djur eller selektion efter speciella avelsmål. Jämtgeten Jämtgeten är en oförädlad allmogeget med anpassning till fäboddrift. (Det finns ytterligare två allmogeraser i Sverige, Göingegeten från Skåne och Lappgeten från Norrbotten.) Jämtgeten var förr vanlig i framförallt Jämtland och Härjedalen, och är anpassad till nordligt klimat, bete och foder. Den är lite smäckrare, elegantare och lite mer finlemmad i jämförelse med göingegeten. Huvudet är smalare och finare. Färgen är vanligen vit eller vit med mörkare tecken i form av ansiktsmask och ryggål i brunt, svart eller grått. Bruna/viltfärgade djur förekommer liksom brunbältade. Svartbrokigt har förekommit i någon besättning. Behorning är vanligast, men det förekommer kulliga djur. VÅRA GETTER. Våra första getter hette Ellen, Märta och Gosan. Ellen Märta Gosan Vintern 2008 fick Ellen och Gosan varsin killing. Ellen fick en getkilling som fick heta Stina. Gosans killing var en bockkilling som fick heta Sixten. Sixten (till vänster) och Stina, några timmar respektive ett dygn gamla. Vintern 2009 fick Stina en bockkilling, och Märta en getkilling som fick heta Kornelia. Våren 2011 fick Stina en bockkilling som vi har behållit som heter Alexander. Strax efter nedkom också Kornelia med bockkillingen Frasse och tvillingsystern gerda. Tillbaka